Supersize eller superskinny?
Usch och hjälp. Jag satt och kollade på supersize vs superskinny nu på dagen (repris) och usch vad jag blir äcklad.
Jag kan inte tänka mig att jag för ca tre-fyra år sen vägde 36 kg och hade bmi på typ 13...? Efter att jag har varit sjuk nu så har jag fortfarande en viktfobi, jag dödar mig själv om jag går upp i vikt. Okej, 1 kg kan jag skita i, brukar ju bara vara vatten, men jag vet fan inte vad jag skulle göra om jag gick upp typ 5 kilo?? Ta självmord kanske...
Aja, men i alla fall när jag kollade på programmet så fick jag mig själv att inse hur fult det är att vara riktigt smal eller riktigt tjock. Ärligt talat så blir jag äcklad av att se en riktigt smal människa, där alla ben sticker ut. Jag vill inte veta hur mkt hår denna person har på kroppen (pga. näringsbrist så blir det ökad hårväxt). Och så blir jag äcklad eftersom att jag själv vet att jag har sett värre ut.
Jag blir minst lika äcklad när jag ser att unga människor bara äter och äter, fast att dom är tjocka som bara den. För det första så fattar jag inte hur man kan gå så långt att man blir så fet? Sätter man aldrig gränsen?
Jag känner mig äcklad när jag ser riktigt feta personer gå runt och käkar glass och äter vad dom vill, medan många smala och normal viktiga personer ska få ångest över att käka en liten glass typ en gång på en vecka! Usch.
Det som jag också reagerar på är när man ser tjocka föräldrar som ger sina barn hur mkt mat som helst, sen så kollar man på barnen...Herregud, dom kan vara typ 6 år gamla och ha större midjemått än en själv. Sätter inte föräldrarna ett stopp?
Nu kommer jag låta så otroligt okänslig, men jag vet att det ligger en massa saker bakom varför en person blir fet eller underviktig..Jag vet, jag har själv varit med om det.
Men jag måste bara fråga er; Tycker ni att det är värre att vara sjukligt fet än att vara sjukligt smal?
Jag kan inte tänka mig att jag för ca tre-fyra år sen vägde 36 kg och hade bmi på typ 13...? Efter att jag har varit sjuk nu så har jag fortfarande en viktfobi, jag dödar mig själv om jag går upp i vikt. Okej, 1 kg kan jag skita i, brukar ju bara vara vatten, men jag vet fan inte vad jag skulle göra om jag gick upp typ 5 kilo?? Ta självmord kanske...
Aja, men i alla fall när jag kollade på programmet så fick jag mig själv att inse hur fult det är att vara riktigt smal eller riktigt tjock. Ärligt talat så blir jag äcklad av att se en riktigt smal människa, där alla ben sticker ut. Jag vill inte veta hur mkt hår denna person har på kroppen (pga. näringsbrist så blir det ökad hårväxt). Och så blir jag äcklad eftersom att jag själv vet att jag har sett värre ut.
Jag blir minst lika äcklad när jag ser att unga människor bara äter och äter, fast att dom är tjocka som bara den. För det första så fattar jag inte hur man kan gå så långt att man blir så fet? Sätter man aldrig gränsen?
Jag känner mig äcklad när jag ser riktigt feta personer gå runt och käkar glass och äter vad dom vill, medan många smala och normal viktiga personer ska få ångest över att käka en liten glass typ en gång på en vecka! Usch.
Det som jag också reagerar på är när man ser tjocka föräldrar som ger sina barn hur mkt mat som helst, sen så kollar man på barnen...Herregud, dom kan vara typ 6 år gamla och ha större midjemått än en själv. Sätter inte föräldrarna ett stopp?
Nu kommer jag låta så otroligt okänslig, men jag vet att det ligger en massa saker bakom varför en person blir fet eller underviktig..Jag vet, jag har själv varit med om det.
Men jag måste bara fråga er; Tycker ni att det är värre att vara sjukligt fet än att vara sjukligt smal?
Kommentarer
Trackback
