Blondiina- Get right up when they knock you down!

Jag har funderat på allt möjligt de senaste dagarna, eftersom jag inte mått superbra.
Jag har funderat på allt från kärlek, till vänner, familj och utseende. Jag har kommit på en massa grejer faktiskt.

Det här med kärleken, den är tuff. Man kan ha det hur bra som helst men ändå må dåligt för det minsta lilla. Man älskar nån alldeles för mycket tror jag. Man är orolig att förlora det allra käraste.

Vännerna, är krångligt. Man har vissa vänner som endast är ytliga, och så har man få som är riktiga. Men sånt märker man inte försen något händer. Då blir man besviken på sina sk.a "vänner". Ett bra ordspråk är väl: I nöden visas vännen. Och är inte det sant? När det väl händer något eller när man bara behöver tröst, då finns de riktiga vännerna där. Ni andra är egentligen inga vänner.

Familjen, är dem man alltid kan lita på. Eller hur? Dom finns där alltid, i vått och torrt. Man blir inte besviken lika ofta på dom än på någon/något annat.

Utseendet, är jobbigt. Hur ska man se ut? Hur vill jag vara? Allt det där snurrar runt i mitt huvud varje dag. Vill jag vara den personen som jag är idag, vill jag se ut som den personen jag gör idag? Oftast så vill jag alltid vara som jag är, ibland not. Jag skulle göra mycket för att få ett bra självförtroende eftersom det påverkar också hur man är. Jag skulle vilja bli starkare för att inte typ dö när det blir en motgång. Jag vill förbättra mig på nästan alla sätt. Jag vill fixa hela min kropp, göra om den och göra den vacker. Därför mår jag dåligt för den och det går ut över min älskade eftersom att han verkligen inte ser samma person som jag ser mig själv i spegeln.
Så bara för min skull och mest för min älskades skull så ska jag göra vad som helst för att jag ska bli mer nöjd med mig själv.

Och ja ni som kommer undra; Jag gör läppförstoringen för att få bättre självförtroende och eftersom jag tycker det är snyggt så kommer jag tycka lite mer om mig själv och jag må bättre psykiskt.

Det här blev ett ganska djupt och nästan lite deprimerande inlägg, men eftersom det här är min blogg så skriver jag ju vad jag vill och hela den här bloggen handlar ju om att jag ska skriva av mig :)

Jag saknar dig min älskling. / Din Sophia